Vi pratar med Frank som har arbetat med marin- och miljöforskning i över 30 år och som är huvudforskare i vårt team Offshore Wind Environment. Hans kompetensområden inkluderar akustisk kommunikation hos valar och delfiner samt undersökning av effekterna av undervattensbuller på marina däggdjur och fiskar.

Q: Hej Frank, så trevligt att träffa dig här på DHI People. Vad har du haft för dig på sistone?

Tack, det är roligt att vara här. Jag har precis kommit hem från ett seminarium som jag anordnade i Cork, Irland, om ekologisk modellering för havsbaserade vindkraftsparker. Seminariet besöktes av lokala forskare, myndigheter och utvecklare och jag föreläste om hur vi kan använda DHI:s modeller för att identifiera effekterna av de planerade projekten så att proaktiva åtgärder kan vidtas för att skydda det marina livet och samtidigt realisera projekten. Dessutom publicerade jag nyligen en artikel om de effekter ljuden från havsbaserade vindkraftsparker har på fiskar, detta gjorde jag tillsammans med min vän och kollega Arthur Popper från universitetet i Maryland, USA.

Q: Du tog examen 1999 i norra Tyskland och ämnet för din avhandling var det akustiska beteendet hos marina däggdjur. Vad har lett dig till Danmark och DHI?

Efter min examen arbetade jag för en miljökonsultverksamhet i min hemstad Hamburg. Jag planerade och genomförde undersökningar om marina däggdjur och skrev miljökonsekvensbedömningar för havsbaserade vindkraftsprojekt. Efter några år flyttade jag till Storbritannien för att bli vetenskaplig programchef för Centrum för miljö, fiske och vattenbruksvetenskap (Cefas). Där studerade jag vilka effekter som mänskligt producerat ljud har på det marina livet. Efter fyra år fick jag ett intressant erbjudande från DHI och tog då steget tillbaka till den privata sektorn. Det var för 12 år sedan.

Vad jag älskar med DHI är den bredd av kunskap och den passion som människorna har som arbetar här. Detta är inte en plats för ”business as usual”. DHI ger mig en frihet som påverkar mitt dagliga liv och höjer livskvaliteten. Eftersom jag bor i Frederiksberg, som ligger nära en djurpark, kan jag till exempel höra vargar, elefanter och sjölejon när vinden blåser åt rätt håll!

Q: Vi känner till din relation med valar, och att du till och med paddlat kajak bredvid dem i kanadensiska vatten. Kan du berätta för oss varför valar fascinerar dig och vad som fick dig att ge dig ut på det äventyret?

Redan när jag var liten fascinerades jag av djur och natur. Jag växte upp på en ö i floden Elbe (norra Tyskland) med gott om natur och öppna ytor att utforska. Som student såg jag en späckhuggare för första gången och då på delfinariet på djurparken i Hamburg. Det var en ung hona och hon var i en liten bassäng vid sidan om huvudbassängen. Hon var otroligt vacker med sina svarta och vita färger. Tränaren ville att hon skulle flytta sig till den intilliggande stora bassängen som användes för shower. Det ville hon inte så hon fyllde munnen med vatten och sprutade på tränaren. Det var i det ögonblicket som jag bestämde mig, jag skulle bli en späckhuggarforskare.

Som universitetsstuderande reste jag under några månader till Kanada för att arbeta på Orcalab, en forskningsstation på Vancouver Island som studerar vilda späckhuggare. I min doktorsavhandling undersökte jag de ljud valarna använder för att kommunicera med varandra, vilka är en form av visslande, mycket svaga, högfrekventa ljud. Jag tillbringade två månader ensam i vildmarken för att spela in ljuden. Jag färdades i en kajak, vilket var ett bra sätt att komma nära valarna eftersom den är så tyst och därför inte störde dem. Dock insåg jag väldigt tidigt att det var svårt att hinna med i deras tempo, de är mycket snabba i vattnet. Jag lyckades trots allt få några fina inspelningar och med hjälp av Dr John Ford, som har studerat späckhuggarnas ljud på Vancouver Aquarium under många år, kunde jag slutföra min utbildning och sedan min doktorsexamen.

F: Under dina 30 år inom forskning, vilka resultat i ditt arbete har lämnat de starkaste intrycken på dig?

Jag studerar fortfarande, efter 30 år, i stort sett samma ämnen, det vill säga valar och ljud. Men mitt perspektiv har flyttats från grundforskning till tillämpad vetenskap för att försöka skydda djuren.

Det är två upptäckter som har imponerat mest på mig: dels den att vi upptäckte att späckhuggare, som annars har olika lokala dialekter, har ett gemensamt visslande ljud. Det är som ett andra språk som de har gemensamt och som gör det möjligt för dem att prata ett främmande språk. Den andra upptäckten är DHI: s integrerade modell som inkluderar hydrodynamik. Det är en ljud- och agentbaserad modellering som vi byggt upp under de senaste 10 åren och den har verkligen bidragit till att ge oss en betydligt bättre förståelse för hur vindkraftsparker och andra ljud kan påverka valar och fiskar samt vad vi kan göra för att minska effekterna. Detta är banbrytande upptäckter som få kan göra men som DHI kan, och gör.

Q: Slutför denna mening: ”Om jag inte var en huvudforskare som arbetade med marint liv, skulle jag förmodligen vara …

…kapten på en valskådningsbåt på Vancouver Island.